2024 var han knappt slagen tvåa bakom Francesco Zet i Norrbottens Stora Pris. Penningmässigt var det Castor the Stars största merit på tävlingsbanan innan han sent på lördagskvällen sprang ut under midnattssolen i Nordkalottens enda miljonlopp.
Han var tänkt att spela en biroll i ett lopp som på förhand såg ut att bli en duell mellan dubble vinnaren Francesco Zet och Jörgen Westholms färske 1.07-travare Jobspost. Men Westholm tvingades i veckan stryka sin elitloppsfyra, vilket såg ut att blåsa den stora publiken på en sevärd duell.
Då klev stallkamraten fram.
Åttaårige Castor the Star har i flera säsonger nosat på eliten, utan att lyckas etablera sig bland de bästa. Nu kom genombrottet efter en drömresa signerad Mika Forss, som fann ryggen på katapultstartande Mellby Jinx – som bestämt svarade ut storfavoriten.
När Francesco Zet såg allt mindre inspirerad ut av att tåga utvändigt på sista långsidan satte Mats E Djuse allt på ett kort och drog undan i tät. Det knäckte storfavoriten, men öppnade för Castor the Star, som hade en lika oväntad som vass växel kvar till upploppet.
– Mitt i loppet var han vaken och pigg, så det kändes lovande hela vägen. Det blev absolut en perfekt resa, men att han skulle slå de här elitloppshästarna kunde man ändå inte tro. Men jag tänkte att vi måste ut och prova och han gjorde det. Det är svårt att beskriva känslan där i vagnen, men jag tror att alla såg vad jag kände, förklarade Mika Forss, som lät körspöet flyga all världens väg i segerglädje.
Överraskningen var minst lika stor för tränaren själv.
– Jag har haft den här planen i flera år, att han ska vinna ett Grupp 1-lopp, men det har inte blivit så. Jag tänkte att hästen börjat bli lite för gammal, men han hade tydligen inte tänkt det. Det var jag som hade fel mindset inför det här, men hästen hade rätt. Vi såg på Åmål senast att han var riktigt bra igen, men det här kunde jag ändå inte tro, sade Westholm, som därmed kunde räkna in en trippel på V85.

Redo att ta notan
Det började med Sonesta, trots att hon oväntat fick svar i spetskampen av en oerhört taggad Sensitive Tile, som eldade undan i våldsamt tempo. Mats E Djuse kontrollerade fältet där bakom och Sonesta visade fin inställning när hon stod emot utmaningarna bakifrån.
Ännu läckrare var intrycket på startkatapulten Ready Star, som inte kunde utnyttja sin specialkompetens från bakspår, men visade att speedresurserna går att använda på andra sätt då han dundrade runt motståndet via fjärdespår runt slutsvängen.
– Nu var han tillbaka i toppslag igen, som han var under fjolåret. Då är han så här bra, konstaterade Mats E Djuse, medan tränaren fyllde i:
– Alltid trevligt att vara här i Boden och två segrar får man vara nöjd med. Nu åker vi till Farmen och tar med kreditkortet, mös Westholm, som redan då hade laddat för efterfesten och knappast lär ha blivit mindre partysugen efter den oväntade avslutningstriumfen.

Hemmajubel efter raffel
Apropå feststämning finns det inget som får igång Bodenpubliken som en hemmaseger. I år var det Sandra Eriksson som fixade biffen bakom en oerhört tapper Husavik, som betvingade ledande favoriten Mellby Mowgli i kvällens mest rafflande upploppsduell.
– Det var jäkligt hårt. Man håller bara alla tummar för att det gick. Det är nästan så att man blir troende när man väntar på resultatet, pustade Sandra Eriksson, som har gjort ett imponerande tränarjobb med sin femåring och äntligen hade marginalerna med sig under hemmabanans största dag.
– Det här är jättestort. Publiken är helt fantastisk, man hör hejarop var man än cirkulerar på banan, Det är det här man vill göra, det som är ger bränsle.
– Och hästen är fantastisk. Det här hade jag aldrig kunnat tro för ett år sedan. När han kom var han nästan som ett kallblod, men det har varit en sådan otrolig utveckling i honom. Han har verkligen varit superfin hela året. Och som liten tränare värmer det lite extra att kunna plocka ner dem från dödens. -
”Dem” symboliserades i detta fall av Daniel Wäjersten – som är van att skörda när han gör resan norrut från Sundsvall. Den här kvällen fick han nöja sig med en seger sedan Golden Kronos stått emot ett annat hemmahopp i Hanna Olofssons Chianti L.A. från positionen utvändigt om ledaren i inledningen.

Vida spår till vinnarcirkeln
Att ställa på i fjärdespår brukar sällan vara en väg till vinnarcirkeln, men det lyckades två gånger om då även Rikard N Skoglund fann för gott att ”skicka” på sista långsidan bakom Petter Lundberg-tränade Puskas Boko, som visade överkapacitet för klassen då han krigade ner ledande favoriten Twigs U.Mind.
Det var ändå ingenting mot hur vida spår Zargo tvingades ut i runt slutsvängen när han blåste hela fältet ute vid staketet från sin absoluta köposition.
– Han gick otroligt fort sista 400, jag var ute i femtespår i sista sväng. En otrolig häst när han är bra och en väldigt duktig tränare, berömde körande Krister Söderholm, som haft ett minst sagt långvarigt samarbete med tränaren, ägaren och uppfödaren Marine Holmgren.
– Hon jobbade hos mig mellan 1973 och 1978, innan jag flyttade till Solvalla. Det var roligt att vi kunde lyckas med det här.

Fyndköp från norr
För svenska travtränare är Boden synonymt med att åka norröver, men från världens nordligaste travbana Harstad i Norge är resvägen 60 mil och sju timmar åt sydost.
Den resan gjorde Silje Kristin Eilertsen med Treasure Tile – tillsammans med lillebror Jörn Ivar Eilertsen, som fick prova svenskt springspår för första gången i karriären.
Något som både häst och kusk hanterade på bästa sätt via en pangstart till ledning, varpå Jörn Ivar kunde kosta på sig en lika lång som entusiastisk segergest medan Treasure Tile sprintade ifrån konkurrenterna.
– Det är dejligt. Det är en häst vi köpte på Travera för 70 000 kronor. Det var en bra affär. Men vi gör inte det här för att tjäna pengar, vi gör det för att ha roligt och det här är verkligen roligt. Många ser ner på oss i Harstad, men vi har bra hästar, det visade vi nu, jublade segerkusken.
V85 betalade 3 018 050 kronor för åtta rätt, där 4 av 16 vinnande system var konstruerade av Harry Boy.