På lördagen är Strömsholm värd för en av sommarens stora galoppfester med huvudnumret Svenskt Grand National, steeplechasen är Skandinaviens största och mest prestigefyllda hinderlopp och har ridits sedan 1971.
Svenskt Grand National på Österängen vid Strömsholms slott bjuder på en fantastisk miljö och avgörs över distansen 4 500 meter med 16 fasta hinder av varierande slag.
Förutom förstapriset på 115 000 kronor premieras vinnaren av ett magnifikt vandringspris, en 7,2 kilo tung silverpjäs som skänktes inför premiären av dåvarande ägaren till Aintree Racecouse utanför Liverpool i England där det brittiska Grand National rids.
I fjol blev det tjeckisk seger i Svenskt Grand National genom Ivana Porkatova-tränade Her Him med svenske jockeyn Henrik Engblom på ryggen. Det var andra raka för den svenske jockeyn som året före vann med Reinvent.
Titelförsvararen Hir Him är på plats i år igen med Henrik Engblom på ryggen och utmanas av sex hästar. Tuffast emot är troligen duon Mutadaffeq och Wutzelmann som båda försvann varvet kvar i fjol då Wutzelmann föll och drog med sig favoriten Mutadaffeq i fallet.

Tävlingarna på Strömsholm startar 12.45 och Svenskt Grand National rids 14.05.
Svenskt Grand National ingår i både V4 och V5. TV-sändningen i TV12 (12.30-14.30) fokuserar på V4 medan alla löpningar visas i ATG Live.
Förutom svensk Grand National avgörs även Skandinaviens mest prestigefyllda häcklöpning Svenskt Champion Hurdle som inleder tävlingsdagen (V4-1).
Totalt rids sju löpningar under tävlingsdagen.

Svenskt Grand National hinder för hinder
16 hinder står i vägen för de ekipage som kommer till start i Svenskt Grand National på Strömsholm. På Svensk Galopps hemsida ger jockeyn Niklas Lovén en genomgång av Grand National-banan hinder för hinder:

1 - Jordvallen: Det hindret har jag fått ett rätt så risigt språng på ett par gånger. Det hoppas åt båda hållen under loppet. Det är inte så högt, men det är lite lurigt, för marken före och efter hindret går upp och ner. Troligtvis kommer det att bli ett högt tempo från början, så det gäller att få det att stämma och hitta ett bra spår.

2 - Karlshorst: Det andra hindret är lite speciellt – det är nästan som ett rättuppstående och de flesta hästar tittar lite på det. Det har en låg markbom och sedan är det som en stor brun vägg som hästarna ska hoppa igenom. Här gäller det att hitta positionen och bestämma vem man vill ligga bakom, eller om man vill vara först.

3 - Irländska språnget: Hinder nummer tre är grönt och fint och har nu fått plastris. Det är ett av de lättare hindren. Ibland kan man få ett väldigt långt språng. Jag höll på att ramla på Lights Out där en gång när han hoppade av alldeles för tidigt.

4 - Tribunhäcken: Nästa hinder är EasyFix-hindret på upploppsrakan. Det är ett plasthinder, så det ser annorlunda ut än de andra hindren på banan, och hästarna tittar ofta på det. Dessutom är det lite lurigt för hästarna kommer fort runt svängen och sen kommer hindret ganska snabbt på.

5 - Jordvallen: Det är samma hinder som ettan. Som sagt, marken går upp och ner som en berg-och-dalbana, och det gäller att träffa rätt spår! Det är svårare från det här hållet än när vi hoppar det sista gången åt andra hållet.

6 - Karlshorst: Det här är hinder nummer två igen, men skillnaden är att efter hindret så korsar vi över banan. Det är en skarp kurva som kan vara hal om det är blött, så här gäller det att planera så att man får en bra sväng in mot sjuan.

7 - Diagonalhindret: Det här är ett rätt så fint hinder – det är ganska långt och rätt så stort. Det är publik ända in till hindret på båda sidor och det kan hästarna titta lite på. Vissa hoppar inte så bra här utan går rakt in i det istället. Efter hindret blir det positionskrig in i en smal sväng. Den är riktigt trång och det kan bara vara två eller tre hästar i bredd.

8 - Vattengraven: Sedan kommer ”vattengraven”, som numera består av sand. Det är lite annorlunda än tidigare år. Själva hindret är lägre än de andra hindren på banan, men högre än vad det har varit innan. Det är ett ganska svårt hinder, för man ser inte sanden bakom, och det är ganska smalt.

9 - Engelska språnget: Hinder nummer nio är Engelska språnget för första gången. Det är här de stora svårigheterna börjar komma. Det här är ett av de finare hindren på banan, och det är ett inbjudande men tufft hinder. Fältet är oftast fortfarande ganska samlat här, de flesta är fortfarande med, och det gäller att få plats att hoppa ifall att hästen framför bromsar lite, så man behöver försöka hitta någon lucka. Är det stark sol så kan vi ha motljus där, men det brukar inte vara så farligt.

10 - Stora jordvallen: Det här är det största hindret på banan. Vi kommer ut på fältet från skogen och ser hindret uppenbara sig längre bort, och det blir bara större och större desto närmare man kommer! Det är nästan två meter högt, men hästarna hoppar genom riset. Men det gäller att få hästarna att inte titta på det för mycket utan ta sitt mot och hoppa framåt så att de landar med fart. Det är säkert femtio procent som inte landar i den fart som de vill ha, för att de bromsar lite innan hindret. En gång blev jag utträngd genom infångarna som då var av trä och bara blev till flis. Det var faktiskt Dennis Perssons fel – han red en häst med gummibett och den var i stort sett ostyrbar!

11 - Canal turn: Efter Stora jordvallen blir det lätt lite positionskrig innan lilla sjösvängen. Där måste man börja tänka på nästa svårighet, som är Canal turn. Det är ett stort hinder mitt ute på fältet i en sväng, och de brukar dessutom titta till lite på hindret. I mitt första Grand National år 1991 så tvärnitade min häst Drunken Sailor här och jag hamnade i gräset med tränset i handen! Vid det här hindret gäller det att hitta en bra position och hålla sig undan trafikproblem, fast man måste ändå vara med för nu är det bara ett varv kvar. Nu börjar alla komma som har legat där bak och sätta press på ledarhästarna.

12 - Open ditch: Efter Canal turn är det full fart mot Open ditch. Det heter så för att det är ett stort dike framför hindret. Här har det hänt mycket genom åren – bland annat minns jag att Sean Curran blev av med några framtänder här ett år! Det här hindret har sänkt en del front runners, men även de som kommer bakifrån brukar titta till ordentligt på diket innan hindret. Det är också svårt för att det är så smalt runt omkring och det känns som om skogen trycker in från sidorna.

13 - Engelska språnget: Sedan är det en skarp kurva till det engelska språnget igen. Det är en svår kurva där det kan bli trångt, så det gäller att klara den utan problem.

14 - Irländska språnget: Från att ha hoppat inne i skogen så kommer man ut mot det tredje sista hindret där det är helt öppet igen. Här går det fort. Det är samma hinder som det tredje, men från andra hållet, och hindret är faktiskt svårare från det här hållet. Dessutom är utgången till höger så hästarna söker sig åt det hållet.

15 - Karlshorst: Det här är samma hinder som vi hoppat två gånger tidigare, men från andra hållet. Nu är det verkligen positionskrig för att få ett bra läge in i sjösvängen och det gäller att landa med så mycket fart som möjligt. Det är en lång sväng och det kan hända mycket där inne i skogen. Är det blött så kan marken vara ganska upptrampad. Det brukar vara kamp om positionerna genom hela svängen, och kan man spara så får man spara, eller så får man jaga om man behöver göra det!

16 - Jordvallen: Det är en skarp kurva ut mot sista hindret, som är banans första hinder men från andra hållet. Här går banan som sagt upp och ner, vilket gör det lite svårt. Här gäller det att ha sparat så att man har krafter kvar att få ett bra språng och landa i fart. Sen är det bara att rida i mål – helst först, fast det är det nog många som vill!