Inför V85® (söndag): Äntligen Axevalla? Martinsson har två möjligheter i Stochampionatet

Trippeltravet på Axevalla. En av trav-Sveriges givna semesterhöjdare mitt i högsommaren.
Festligheterna på Skaraslätten börjar redan under fredagen och kulminerar när det är dags för Stochampionatet med V85® på söndagen.
Alla svenskfödda fyraåriga stons högst dröm.
Kan det bli hemmaseger i år?
Tre möjligheter finns. Thomas Dalborg har kvalat in Candie Lock och Axevalla-kollegan Eric Martinsson har både 2 Dats Bella (V85-7) och 7 Selmina Venit (V85-7) med och är därmed ensam tränare med två hästar inkvalade i årets finalfält.
Dats Bella var en överraskning värderad till 24 gånger pengar på totalisatorn när hon vann sin uttagning förra fredagen. Hon störtdök en bit ut i spåren, samtidigt som länge ledande Hybrida föll över i galopp kort före mållinjen.
– Jag tycker att hon gjort många bra lopp, men det är klart att det var kul att det fick klaffa just nu. Det är små marginaler i sådana lopp, det gäller att man har lite tur och det hade vi. Ledaren galopperade kort före mål, men det var väl också för att vår häst kom fort där ute; hade kusken inte behövt ”peta på” sin häst hade den förmodligen inte galopperat, säger Eric när vi får en pratstund några dagar före miljonloppet.
Så du är inte särskilt överraskad att Dats Bella nu är finalist i Stochampionatet?
– Jag tycker väl ändå att hon visat att hon har haft kapaciteten att kunna nå en final, hon är ändå inte så långt ifrån de bästa i kullen och det är ofta så att sådant där ändrar sig under resans gång. Dats Bella har ändå varit med och huggit och varit rätt så tufft matchad fram till det här och det har hon väl igen lite nu. Hon började lovade, men sedan är det klart att när man är med i så pass tuffa lopp som hon varit är det inte så lätt att vinna. Men man kan säga att hon valde helt rätt lopp att göra det i.
…och så fick ni ett riktigt trevligt läge med andraspår bakom bilen?
– Ja, vi fick välja först, så det var också positivt. Det är ett bra läge, sedan gäller det bara att försöka hålla henne lugn och försöka få ett så bra lopp som möjligt helt enkelt.

Trodde inte på finalplats med 700 meter kvar
Stallväninnan 7 Selmina Venit (V85-7) har varit jämn och säker under säsongen och bara missat pallen en gång av sju.
Till final tog hon sig via en andraplats, men det var en tung avslutning som Donato Hanover-dottern levererade ute i tredjespår, inte långt från att hinna hela vägen fram.
– Verkligen. Hon gjorde ett väldigt fint lopp och det är tufft att gå först ute i tredjespår, särskilt när det var två bra hästar innanför oss med. Just i det läget, 600, 700 meter från mål så trodde man väl kanske inte på en finalplats men nu var hon i stället nära på att hinna dit till seger till och med. Det var väldigt bra gjort, menar Martinsson.
Selmina Venit lämnade avtryck redan tidigt i karriären.
Hästen tog tre segrar på sina fyra första starter, vann bland annat en avdelning av Margaretas Tidiga Unghästserie förra våren och var på hösten finalist i Breeders’ Crown.
– Ja, hon har inte gjort så många starter heller, men har tjänat fina pengar. Det är väl lite samma sak med henne som med ”Bella” att hon har legat precis där under de allra bästa i kullen men att hon också kan matcha dem på en bra dag. Kommer någon av de bästa bort på söndag, är hon absolut en av dem som kan vara med. Jag tycker kanske det är två, tre hästar som sticker ut men att det är rätt så jämnt där bakom.
Som uttagningstvåa får man dock inte lika bra startspår. Hur går dina tankar från bricka sju – med en ganska så startsnabb häst?
– Spår sju är inget drömläge, vi behöver ha tur. Men hon kan lägga i väg bra om man laddar med henne. Sedan är det 2640 meter med, man vet aldrig hur mycket man vill ladda och det är svårt att på förhand veta vad som är smartast att göra. Sedan kan hästen ju avsluta bra med en ryggresa med, speedig som hon är. Ja, det är jättesvårt att veta, säger tränaren som fortsätter att fundera:
– Samtidigt känner man att många av de på de inre spåren kanske inte heller är de snabbaste från start. Pure Athena ska väl gå första barfota runt om och är väl inte de som man kastar i väg från start, Björns häst (Love to the Limit reds.anm.) är inte supersnabb och Kolgjinis Milady Josselyn är nog heller kanske inte den man väljer att gasa med från början. Men laddar man så kostar det, då vill det till att man får vila senare under loppen.

Bästa spåret ingen garant för bästa loppet
Klart att konstatera är att ingen av stall Martinssons båda ston kommer att räknas till favoriterna på söndag.
Men skrällt förut har det gjort i Stochampionatet. Vem av Dats Bella och Selmina Venit som ändå har den bästa möjligheten till lagerkrans är inte enkelt att avgöra.
– Det är väl den som får det bästa loppet. Det är klart att ”Bella” har ett bättre spår, men som sagt är det svårt att säga hur sådana här lopp blir körda och det är inte säkert att man sitter bäst till efter ett varv bara för att man har ett bra spår. Vi hoppas att våra hästar tjänar fina pengar och blir det mer än så blir det ännu bättre, för varje bättre placering vi kan få så blir man såklart än nöjdare.
Du blir inte totalt chockad om någon av dem skulle vinna?
– Njä, jo, ja…lite chockad skulle jag säkert bli, men hoppas gör man såklart.
Betyder Stochampionatet lite extra ändå för en Axevallatränare?
– Det är klart att alla stora lopp är speciella, men för oss på Axevalla är Stochampionatet störst; det är ju också mycket speciellt runt om kring den här helgen för oss som är här. Det är klart det är speciellt, men jag är samtidigt gärna med i alla storlopp som jag har möjlighet till...
Till saken hör den att det har gått några år sedan det faktiskt blev hemmaseger i Stochampionatet.
Åke Svanstedt var Axevalla-tränare 2012 när han lotsade in Drillbit Ås till seger, men hästen tränades av Svante Båth på Solvalla.
Vi får bläddra hela vägen tillbaka till 1987 för att hitta den senaste hemmatränade hästen överst på podiet, när Bosse Näslund lotsade in Emelie Palema till bejublad hemmaviktoria.
1987 är förresten året då en viss Eric Martinsson föddes.
– 1987….Det var väl Bosse Näslund, ja. Så det är inte så lätt. Och att Åke inte lyckades vinna som tränare är ju rätt så otroligt egentligen. Vi hoppas såklart att det blir ändring på det, men samtidigt, vi är inte där än…