Inför V75® (söndag): Salmela till Solvalla med norsk Sisu

V75® från Solvalla – på söndag. Anledningen: semifinalerna till Breeders’ Crown ska avgöras.
Tre- och fyraåriga travare av bästa sort samlas på huvudstadsbanan när finalfälten till årets sista riktigt stora årgångslopp ska utkristalliseras.
En av uppstickarna bland treåriga ston är 6 Lilium Sisu (V75-4).
Hästen är finskägd men norskfödd. Av den anledningen har Lilium Sisu de senaste månaderna i huvudsak tävlat på norsk mark. Något som resulterat i succé. Den välstammade Face Time Bourbon-dottern har under hösten vunnit både det norska stokriteriet och oaks.
– Alla lopp hon gjort nu i Norge har varit bra. Hon har varit lovande hela tiden och jag tror att under hela min karriär så har jag aldrig tränat en tvååring som varit så färdig som hon var i fjol. Vi provade inte så många hårda lopp för henne då för hon var inte helt mentalt redo förra året, men man kände verkligen vilken talang hon var, säger tränaren Petri Salmela.
Insatsen senast i oaks var särskilt spektakulär med tanke på det som hände med mindre än varvet kvar.
I den näst sista kurvan snubblade Lilium Sisu till, tog ett par felsteg och närmast stannade på stället. Men så snart konkurrenten Skylight kom upp utvändigt fick hon upp tempot igen – och försvarade sig hela vägen till mål i en häftig uppgörelse.
– Mika Forss var lite rädd för banan redan efter värmningen faktiskt, det var väldigt tungsprunget just där i den andra kurvan och hästen fick ned hela hoven i det lösa materialet innanför. Hon hade sprungit fort första biten i loppet, var lite okoncentrerad där och var inte helt på bettet helt enkelt. Hon snubblade till, tog något galoppsteg men när den andra hästen körde på utsidan så tog hon fart igen och det var ingen fara. Hon hade mycket krafter kvar i mål och både ”norsken” och huvan var oryckta, förklarar Petri.

Bara blivit bättre och bättre
Efter triumferna i Norge gör hon på söndag första starten i Sverige sedan hon slutade sexa i E3-finalen på Färjestad i midsommartid.
Utvecklingskurvan har sedan dess pekat spikrakt uppåt för Lilium Sisu.
– Så är det. Hon var ju med i ett ”toklopp” på Solvalla också under elitloppshelgen (Breeders Course-finalen reds.anm.) när hon fick vandra i tredjespår fram till dödens och en normal häst hade väl knappt överlevt det där…men hon tog det bra och efter det loppet har hon bara fortsatt att utvecklas, blivit bättre och bättre och bara gått uppåt.
Så mötet med den svenska treåringseliten som väntar nu matchar också väl?
– Jag tror verkligen att hon kan möta de här också. det är många otroligt fina treåringar i landet och som vanligt när det är semifinaler kommer positioner att avgöra mycket, men det är ett självklart mål för oss att hon ska vara med och kvala in till finalen.
Hästen har även visat prov på fin startsnabbhet på sistone?
– Ja, som sagt, hon mognar mer och mer och första gången som vi valde att ladda lite med henne var i uttagningarna till norska stokriteriekvalen och hon visade att hon kan öppna bra. Jag tror hon kommer få ett bra lopp.

Uppåt igen efter stökig säsong
Bodentränaren tar också med sig den ett år äldre 9 Käraste Sisu (V75-7) till Breeders’-semifinalerna.
Hon kvalade i fjol som treåring in till både oaks och E3, vann E3 Chansen och var tvåa bakom Kinglet Bird i Höstfavoriten. I år har det dock inte flutit lika problemfritt för Käraste Sisu, därför var segern på Åby senast högst välkommen.
– De senaste två månaderna har hon börjat hitta den stilen hon hade i fjol igen. Det har varit en stökig säsong för henne, hon har haft många småproblem som väl började redan i slutet av förra säsongen och som vi inte riktigt kunde lösa under första halvåret, men nu verkar hästen klart uppåt igen.
Men det var ett riktigt rejält lopp hon bjöd på senast?
– Ja, verkligen. Och även loppet hon gjorde två starter före den, från dödens i Skellefteå även om hon bara var trea, var en stark prestation, säger tränaren och berättar vidare:
– Vi ville ha ett lopp till för henne innan semifinalerna och då var Åby senast det enda alternativet, så vi fick ta det även om det var mer ett ”vanligt” lopp. Hon fick vandra sista 800 meterna från fjärde utvändigt ute i spåren och vi klockade henne till 1.09-tempo sista 800 och det är starka papper.
Men nu sitter formen där den ska, lagom till Breeders’ Crown?
– Verkligen och nu är det här väl lite sista chansen för henne i de stora årgångloppen, så vi hoppas och tror att allt ska gå bra. Bakspår är alltid bakspår, förvisso är det inte det sämsta spåret, men man behöver alltid lite tur och allt möjligt kan hända därifrån. Men vi hoppas absolut att vi får två finalbiljetter med oss hem.