Åtta rätt gav hög utdelning under lördagens V85®. En av dem som prickade full pott var pensionären Roffe från Stockholm. Hans system för 162 kronor belönades med totalt 568 114 kronor.
Men när sista loppet gick och pulsen borde varit hög hände något oväntat.
– Det var det mest märkliga jag upplevt. Jag fattade inte hur jag kunde halvligga där i soffan och vara så kolugn i sista loppet. Förr i tiden hade jag gapat och skrikit. Det var en jädra konstig känsla, säger han.

Spikade två storfavoriter
Roffes system vilade tryggt på två starka spikar: Celiaz i V85-1 och Stens Rubin i V85-3. Därutöver hade han två lås samt tre hästar i de återstående fyra avdelningarna. Både sexprocentaren Flotilla och treprocentaren Twelve O’Clock lyckades han få med på endast två hästar. Fyraprocentaren Nyharajah tog han med efter att ha lyssnat på reportern Matteus Lillieborg som tipsade om den i sändningen.
– Jag hade läst mig till de flesta skrällarna. Nu hade man tur för en gångs skull! Jag har alltid varit småspelare. Jag brukar ligga under 200 kronor på mina system. Oftast spelar jag 288 rader för 144 kronor. Nu blev det 162 kronor i lördags.

En livslång kärlek
Roffes kärlek till hästar började långt innan travkuponger och tv-sändningar. Som liten grabb på Söders gator i Stockholm väntade han ivrigt på hästdroskan som levererade svagdricka och läsk.
– När jag såg att hästen närmade sig rusade jag fram och la mig på marken och smekte hovarna. Jag var bara ett par år gammal och morsan var livrädd. Men hästen stod där snällt och käkade hö, berättar han med ett leende.
Hemma i lägenheten satte han byggklossar på händerna och klampade runt som en häst. På skolloven fick han komma närmare det verkliga livet med djuren. Släkten hade koppling till Ljusterö och Söderby Gård, och där hjälpte han till med djuren, hö, slåtter och potatisland.
– Hästarna drog fårorna för potatisen på den tiden. De fanns i mitt liv från första början.
På 1950-talet blev det många turer till Solvalla. Doften av stall, ljudet av hovar mot banan, spänningen när fältet svängde in på upploppet. Det satte sig i själen.
– Min fysik är inte lika bra längre, men det goda humöret har jag kvar!

Vill dela med sig av vinsten
När sista loppet gick i lördags satt han hemma och följde dramatiken. Han hade streck för tre hästar på systemet, varav favoriten Indy Boy var den ena.
– Jag såg att han tog hand om ledningen och sa till mig själv: “Galoppera inte nu bara”. Förr hade jag skrikit som en galning, särskilt om jag varit på plats. Men nu kände jag mig nästan… ja, helkonstig. Inte så euforisk som man kanske borde vara.
Med ett förvånansvärt lugn jobbade alltså Roffe in livets hittills högsta travvinst. Vad han ska göra med vinsten? Planerna är inte spikade ännu.
– Lillebrorsan är sjuk och sa: “Ut och res!” Men jag vet inte, jag vill hjälpa honom och hans fru. Jag har barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarn. Och en polare också som jag gärna hjälper.
En resa till Italien lockar också. Att strosa runt och känna på atmosfären, åka runt och pröva maten på mindre restauranger.
– Men jag känner mig lite obekväm med att flyga så jag får se hur jag känner i sommar. Jag ska unna mig saker, men jag måste tänka igenom först hur jag vill göra, säger han.
Oavsett vad vinsten går till är en sak säker: Roffes travintresse och lördagsspänningen med en rad runt 150 kronor fortsätter framöver.