När den tyske fuxen Permit och Walter Heitman vann det första Elitloppet 1952 var Stig H Johansson sju år. Elva år senare såg Stig H sitt första elitlopp live då den vackra svarta fransyskan Ozo, med Roger Massue i sulkyn, besegrade de svenska hoppen Adept och Julienne.
1971 körde en 25-årig Stig H Johansson sitt första elitlopp, men blev oplacerad med Big Elma. Därefter har han deltagit i 26 finaler och tagit en pallplats i hälften:
Sex segrar: The Onion 1984, Utah Bulwark 1987, Napoletano 1989, Peace Corps 1991, Gum Ball 1997 och Victory Tilly 2000.
Fyra andraplatser: Duke Iran 1976, Utah Bulwark 1986, Peace Corps 1990, Victory Tilly 2003.
Tre tredjeplatser: Duke Iran 1978, Napoletano 1988, Victory Tilly 2001.
Vi besökte Stig H Johanssons gård Stora Alby några veckor före årets elitloppshelg. Efter en förmiddag med fortkörningar gick vi runt bland de fyrbenta stjärnorna i stallet och pratade elitlopp.
Vad krävs egentligen för att vinna Elitloppet?
- En bra häst är det viktigaste. Sedan måste man ha flyt. Det finns definitivt inte plats för några misstag.
Stig H Johansson är ensam i travhistorien med sex segrar i Elitloppet.
Finns det något dina sex vinnare har gemensamt?
- Nej, de är relativt olika hela gänget, men rent kapacitetsmässigt står Pease Corps och Victory Tilly i en klass för sig.

Roligaste segern
Vilken seger i Elitloppet har överraskat dig mest?
- När jag vann med Utah Bulwark. Han var egentligen aldrig någon elitloppsvinnare. För att han skulle vinna var loppet tvunget att bli kört exakt som det blev, med högt tempo, någon galopp och trötta hästar till slut.
Vilken är den roligaste segern i Elitloppet?
- Segern med Victory Tilly är den absoluta höjdpunkten. Både prestationsmässigt och när det gäller atmosfären på Solvalla. Det var mycket folk och rena landskampsstämningen med italienare som hejade på Varenne och fransmänn som hoppades på General du Pommeau.
Och du kastade körspöet av gläjde efteråt.
- Ja, det stämmer, säger Stig H och ser nästan lite generad ut.
Kan du beskriva känslan efter en seger, när publiken på E-läktaren taktfast skanderar ditt namn?
- Det är en ståpälskänsla. Det är svårt att beskriva känslor, men det är en totalupplevelse.
Hur firar du en seger i Elitloppet?
- Jag tycker inte det behövs firas, man är så full av tillfredsställelse ändå - och det är en känsla som man inte behöver dopa med något ytterligare. Det brukar bli en liten tillställning hemma tillsammans med de närmaste.
Hur rankar du Elitloppet i jämförelse med andra storlopp i världen?
- Efter Ego Boys vinst 1972 höjdes statusen på loppet rejält. I dag är det världens största sprinterlopp för äldre hästar.
Kan du beskriva känslan av att bara köra in på Solvallas bana för att värma under elitloppshelgen?
- Det är då det börjar, publiken hjälper verkligen till att bygga upp den där magiska atmosfären.

Undviker tillställningar
Vad är det som gör Elitloppet, och hela den helgen, så speciell?
- Det är helheten, publiken, atmosfären, ja hela inramningen med alla fina lopp och alla fina hästar - och som regel även fint väder.
Hur laddar du inför Elitloppet. Har du några speciella rutiner?
- Jag försöker undvika att gå på olika tillställningar. Jag tycker inte om sådant och då skulle det bara vara dålig uppladdning om jag gick. Ofta blir det att jag kanske är hemma, eller går ut och äter en enkel middag med goda vänner.
Hur många gånger kör du Elitloppet, försök och final, i huvudet innan racen?
- Det blir faktiskt många gånger. Det finns många scenarion som man kan spekulera i. Jag brukar vara förberedd så att jag slipper bli överraskad i loppen.
Skulle du, i din ungdom, kunnat sova utanför Solvalla för att sedan få en bra plats på E-läktaren?
- Även om jag är lika travintresserad som de som sover utanför Solvalla så är det inte min grej att sova bland främmande människor, säger Stig H och ler.
Du startade aldrig din superstjärna Queen L. i Elitloppet. Är det något du ångrat?
- Nej, det har jag aldrig ångrat. Jag hade ju haft maxutdelning med en liknande häst, Utah Bulwark, tidigare. Jag testade sprinterdistans med Queen L., hon vann även något lopp, men det var inte hennes grej. Det hade inte varit snällt mot henne att starta i Elitloppet.

Lång planering
Att vinna Elitloppet, var det en dröm för dig när du var färsk tränare?
- Ja, absolut. Det är det största man kan vinna i Sverige. Det är klart jag drömde om det.
Har du några drömmar kvar?
- Nej, inte på det viset, inte så att jag drömmer om att vinna något speciellt lopp. Men drömmen att vinna Elitloppet kan man väl drömma flera gånger.
Hur långt före Elitloppet börjar egentligen din planering?
- Det börjar egentligen när topphästarna gör sin sista start på hösten. Det gäller att ha en långsiktig plan om man ska kunna förbereda hästarna på bästa sätt och för att lyckas.
Har det blivit glädjetårar vid några av segrarna?
- Nej, jag är inte mycket för den biten. Det bubblar inom mig, men det är inget jag direkt visar. Det är så jag fungerar. Vi människor är olika och det är väl tur det.
Priserna från dina segrar i Elitloppet, har de någon hedersplats?
- Ja det finns det - och självklart står pokalerna från Elitloppet och Prix d'Amerique högt i kurs.
Finns det plats för fler?
- Ja, sådana pokaler kan man aldrig få för många av.

Kort om Stig H Johanssons sex segrar i Elitloppet

1984 The Onion
Stig H Johanssons segerparad i Elitloppet inleddes av The Onion. Året innan chockade hingsten travvärlden med ofattbara världsrekordet 1.12,0 i Sprintermästaren i Halmstad. "Löken" var storfavorit i Elitloppet men efter försöket var Stig H Johansson konfunderad. The Onion vann visserligen, men utan den där riktiga spänsten.
Inför finalen raspade Stig H hovarna på femåringen och kortade tårna. Starten gick, och i en väldig duell med Evita Broline lyckades Stig H försvara spetsen och ge The Onion hans önskeposition och idealtempo i jämn hård fart. The Onion blev den förste svenskfödde vinnaren sedan Ego Boy.
- Redan på den tiden körde vi en del hästar barfota och The Onion gick alltid barfota. Trots det knackade han sig lite på en kota i försöket. I finalen slog han sig ingenting. Det var stort med en svenskfödd vinnare, säger Stig H Johansson

1987 Utah Bulwark
Norrmännen var säkra på vinst för titelförsvararen Rex Rodney, Elitloppet skulle bli en ren formalitet hette det. Stig H Johansson var en hårsmån från att stryka Utah Bulwark ur loppet. Några dagar före var hästen halt, men som genom ett under försvann hältan och fuxen var stridsklar. En iskall vind svepte över Solvalla den här söndagen men upplösningen av elitloppet värmde alla utom norrmännen. Grades Singing blixtrade till spets, Rex Rodney kom upp utvändigt efter 100 meter, men galopperade överraskande och diskades. Callit kom upp och pressade Grades Singing. Håkonsen uppfattade inte att han var diskad, körde ikapp fältet med ett varv efter 1.09 innan han tog Rex Rodney ur loppet. 500 meter från mål hade en sladdande Utah Bulwark fått upp ångan och över upploppet kunde ingen stå emot fuxen.
- För att Utah Bulwark skulle vinna var loppet tvunget att bli kört exakt som det blev, med högt tempo, någon galopp och trötta hästar till slut, säger Stig H Johansson.

1989 Napoletano
Favoriten Mack Lobell galopperade bort sig i försöket. Danske Meadow Roland vann försöket där Mack Lobell, trots en makalös upphämtning, missade finalplatsen. Det andra heatet blev en lätt match för Stig H Johansson och Napoletano. Meadow Roland felade bort sig i starten av finalen och Napoletano gick till ledningen. Sedan fick Stig H Johansson bestämma tempot. När löpningsreferenten Bosse Rydgren meddelade första varvet efter 1.16 buade en stor del av den rekordtörstande publiken. Men så sakta gick det inte. Rydgren hade fel tid på sin klocka. I sista kurvan ryckte Stig H Johansson med Napoletano och ingen hade chans att gå i närkamp.
- Jag hörde också att publiken buade men det var inget som störde mig. Napoletano var en fin häst som jag fick färdig från USA. Han hade fina meriter, men Elitloppet vann han egentligen på andras misstag, säger Stig H Johansson.

1991 Peace Corps
När Mack Lobell inte ställde upp blev Peace Corps favorit. Hon hade under våren varit på triumftåg på kontinenten och plockat hem bland annat Lotteriloppet i Neapel. Peace Corps van sitt försök lätt men Stig H Johansson fick ändå huvudbry efter nästa försök eftersom hans andra ess Shogun Lobell utklassat motståndet på 1.11,9. Vem skulle han välja i finalen? Svaret blev Peace Corps. Olle Goop fick chansen bakom Shogun Lobell som i en intensiv spetskamp med Nealy Lobell galopperade bort alla möjligheter in i första sväng. I finalen kom Stig H Johansson och Peace Corps upp utvändigt Nealy Lobell varvet kvar och ville överta ledningen. Men Johnny Takter var inte intresserad av draghjälp och svarade bestämt. I Sundbybergssvängen gjorde Stig H ett schackdrag. Han lät Peace Corps vila sig i ryggen på Takter. När Kit Lobell kom fort över upploppet hade Peace Corps krafter kvar och höll sin långa hals först över linjen. Stig H:s fjärde seger och den första stoet som vann på 15 år.
- Peace Corps var fantastiskt tapper. Men hade inte Shogun Lobell galopperat bort sig finalen tror jag han blivit för svår den dagen. Peace Corps var en bättre häst, men Shogun Lobell hade bättre dagsform, säger Stig H Johansson.

1997 Gum Ball
På förhand handlade det mesta om duellen mellan Zoogin och den norske kometen Gentle Star. Zoogin var i sitt livs form och obesegrad i årets fyra starter fram till Elitloppet. Efter försöken fanns det 34 000 fågelholkar på Solvalla. Det började med att Zoogin slängde sig i galopp i starten, kom i kapp fältet bara för att fela igen och diskas. En tappad sko i starten förstörde dagen. Istället vann italienaren Crowning Classic lätt inför en chockad publik. I nästa heat var det Gentle Stars tur att galoppera bort sig direkt. Jos Verbeeck vann enkelt med Elitloppsdebutanten Moni Maker.
Stig H slog ur underläge och hade alla marginaler med sig. Vid spårlottningen blev innerspåret ledigt för Gum Ball. Han tog spetsen enkelt, fick köra första varvet på 13,5 och sedan kunde ingen ta en längd på Gum Ball i den snabba avslutningen. Mästaren lurade hela gänget och blev historisk med sin femte Elitloppsseger. Ett taktfast Stig H-Stig H-Stig H hördes över hela Solvalla.

2000 Victory Tilly
Victory Tilly hade vunnit 13 av 14 starter inom ett år hos Stig H Johansson. Nu var det upp till bevis mot Varenne och General du Pommeau. Italienaren imponerade oerhört i försöket. Giampaolo Minucci körde fram utvändigt om Giesolo de Lou och tryckte upp farten i en mäktig duell. Varenne hade dock greppet över upploppet när båda forcerade in på 11 blankt. Ett trist sjundspår för Victory Tilly gjorde att General du Pommeau spelades till favorit i det andra försöket. Stig H Johansson satsade för fullt från start och via en dryg första kurva i tredje spår satt han i spets framför en vibrerande E-läktare. En säker vinst på 1.10,7 gav segervittring inför 32 000 åskådare.
I finalen försvarade Victory Tilly innerspåret och satt omgående i sin önskeposition. Varenne tog några galoppsprång in i första sväng och tappade värdefull position. Jules Lepenntier tryckte på med General du Pommeau som inte gav Victory Tilly en lugn stund. In på upploppet hade Stig H Johansson skaffat sig en halv längd med Victory Tilly. Ett avstånd han höll ända hem med en massiv ljudorkan i ryggen. Victory Tilly satte världsrekord med 1.10,5, Stig H Johansson slängde körspöet.
- Segern med Victory Tilly är den absoluta höjdpunkten. Både prestationsmässigt och när det gäller atmosfären på Solvalla. Det var mycket folk och rena landskampsstämningen, säger Stig H Johansson.