Underlaget blev en stor snackis under lördagens V75 från Jägersro.
Men trots synpunkter från flera håll och rejält leriga kuskar bedömdes banan officiellt aldrig som ”något tung” utan som ”lätt”.
Hur förutsättningarna blir på Solvalla är inte enkelt att sia om med prognoser som talar om minusgrader på nätterna och plusgrader på dagarna fram till lördagen.
Men oavsett om det sker i samband med veckans V75 eller längre fram kan det vara nyttigt att veta hur ”något tung bana” påverkar travlopp.
Det är emellertid inte så enkelt att få fram statistik kring detta.
För att undersöka det med hjälp av databasen Travfakta behöver man gå en omväg via individuella utövare.
I det här fallet har vi valt ut landets tio mest tävlande kuskar det senaste decenniet, för att få in så många starttillfällen som möjligt.
Det har också det goda med sig att man kan analysera toppkuskarnas resultat var för sig för att se hur de skiljer sig från varandra.

De tio kuskarna vars resultat stått till grund för undersökningen är:
Ulf Ohlsson
Jorma Kontio
Carl Johan Jepson
Björn Goop
Örjan Kihlström
Mats E Djuse
Magnus A Djuse
Johan Untersteiner
Peter Untersteiner
Erik Adielsson

Eftersom det handlar om landets mest anlitade och framgångsrika kuskar ”lutar” resultaten jämfört med om man skulle väga in alla starter som gjorts på svenska banor under de senaste tio åren.
Deras genomsnittliga segerprocent på 15,5 är exempelvis förstås långt över ”vanliga” kuskar.
Men eftersom resultaten jämförs med varandra borde de ändå ge en hyfsat rättvis bild av huruvida det finns några skillnader mellan lopp ”något tung” och ”lätt” bana.

Statistiskt underlag - starttillfällen
Lätt bana: 108 356
Något tung bana: 5 429
Total: 113 785

Procentuell fördelning
Lätt bana 95,2
Något tung bana: 4,8

Här ser vi att ”något tung bana” inte är speciellt vanligt. Det går alltså 20 lopp på lätt bana för varje lopp när banan officiellt betecknas som tyngre.
Det är också därför man måste ta till ett digert statistiskt underlag för att få något att arbeta med.

Vi börjar med att jämföra de tio toppkuskarnas segerprocentsnitt för att se om den visar några avvikelser beroende på underlaget.

Ulf Ohlsson
Lätt bana: 15/36 ROI: 71
Något tung bana: 15/38 ROI: 65

Jorma Kontio
Lätt bana: 14/33 ROI: 66
Något tung bana: 13/33 ROI: 66

Carl Johan Jepson
Lätt bana: 13/38 ROI: 79
Något tung bana: 12/36 ROI: 59

Björn Goop
Lätt bana: 18/43 ROI: 75
Något tung bana: 20/43 ROI: 74

Örjan Kihlström
Lätt bana: 19/43 ROI: 76
Något tung bana: 21/47 ROI: 94

Mats E Djuse
Lätt bana: 13/34 ROI: 71
Något tung bana: 15/35 ROI: 77

Magnus A Djuse
Lätt bana: 16/39 ROI: 84
Något tung bana: 17/40 ROI: 85

Johan Untersteiner
Lätt bana: 17/42 ROI: 81
Något tung bana: 18/46 ROI: 75

Peter Untersteiner
Lätt bana: 16/40 ROI: 72
Något tung bana: 15/38 ROI: 61

Erik Adielsson
Lätt bana: 15/36 ROI: 70
Något tung bana: 14/36 ROI: 51

Genomsnittlig segerprocent
Lätt bana: 15,5
Något tung bana: 15,4

Toppkuskarna som grupp är alltså lika framgångsrika oavsett hur underlaget ser ut.

Det som sticker ut individuellt är Örjan Kihlströms segerprocent och ROI (Return On Investment) där han betalat tillbaka 94 procent av insatsen över 532 lopp på ”något tung bana”. Även bröderna Djuse förbättrar både segerprocent och ROI när banan är tyngre.
Omvänt gäller för Erik Adielsson, Carl Johan Jepson och Peter Untersteiner som var varit de sämsta spelobjekten på tyngre underlag.

Nästa steg blir att undersöka andelen spetsvinnare.

Segerprocent spets
Lätt bana: 50,5
Något tung bana: 43,0

Här syns att det finns en tydlig skillnad mellan ”lätt bana” och ”något tung bana”.
De tio toppkuskarna håller i normala fall undan till seger mer än varannan gång de sitter i ledningen varvet från mål, men när banan är mer tungsprungen sjunker det drastiskt med mer än sju procentenheter.
Ur ett spelarperspektiv visar det att man kan lägga mindre kraft vid att analysera spetsstrider och löpningsförlopp när banan är tyngre.

Eftersom vi står inför vintern då samtliga hästar kommer att tävla med skor från 1 december finns ingen anledning att undersöka barfotakörning.
Jänkarvagnar är däremot tillåtna året runt – och kanske dessa tyngre modeller har det svårare när underlaget blir mer krävande?

Segerprocent vanlig vagn
Lätt bana: 15,3
Något tung bana: 15,4

Segerprocent jänkarvagn
Lätt bana: 16,0
Något tung bana: 15,9

Det första man kan konstatera är att jänkarvagnar faktiskt har en generell fördel gentemot vanliga vagnar. Skillnaden är inte stor, men vår ”snittkusk” ökar alltså sin segerprocent när vederbörande sitter i en sulky av amerikansk modell.
En effekt som tappar en aning när banan är ”något tung”, men fortfarande finns kvar.

Tittar man på de individuella resultaten blir det emellertid tydligt att vagnen inte är positiv för alla. Det är absolut inte så att alla våra toppkuskar får aningen högre segerprocent så fort de sitter i en jänkarvagn.
Tvärtom varierar resultaten mycket.
Vissa når markant bättre resultat i jänkarvagnen, medan andra har betydligt högre segerprocent i vanlig vagn.
Det är också intressant att se hur ofta de kör i de olika vagnarna, vilket tyder personliga preferenser.

Kusk seger-/platsprocent sedan 2015

Ulf Ohlsson

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 20,4
Något tung bana: 15,9

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 15/36
Jänkarvagn: 14/36

Något tung bana
Vanlig sulky: 16/40
Jänkarvagn: 15/33

Kommentar: Ulf Ohlsson kör var femte lopp i en jänkarvagn, men visar aningen starkare resultat i vanlig sulky – oavsett om banan är tyngre eller inte.

Jorma Kontio

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 11,4
Något tung bana: 8,6

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 15/33
Jänkarvagn: 13/34

Något tung bana
Vanlig sulky: 13/32
Jänkarvagn: 18/38

Kommentar: Kontio är inget fan av jänkarvagnen och använder den minst frekvent av alla kuskar i samlingen. Resultaten är lite tvetydiga då han sänker segerprocenten, men höjer platsprocenten i den på lätta banor. Omvänt har han varit extra framgångsrik när han kört i ”bike” på tyngre underlag. Det sparsamma användandet gör emellertid att det statistiska underlaget i kategorin ”jänkarvagn/något tung bana” blir så litet som 55 lopp och således inte speciellt tillförlitligt.

Carl Johan Jepson

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 21,7
Något tung bana: 13,5

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 13/38
Jänkarvagn: 14/38

Något tung bana
Vanlig sulky: 12/36 (546 lopp)
Jänkarvagn: 15/42 (85 lopp)

Kommentar: Jepson kör likt Ohlsson drygt var femte lopp i jänkarvagn och visar som denne ganska neutrala resultat, men med ett litet plus för när han sitter i jänkarvagnen, i synnerhet på tyngre underlag.

Björn Goop

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 29,2
Något tung bana: 24,7

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 19/44
Jänkarvagn: 15/40

Något tung bana
Vanlig sulky: 24/47
Jänkarvagn: 15/31

Kommentar: Goop tillhör de flitigare användarna av jänkarvagn, men har absolut ingen nytta av den. Segerprocenten är betydligt högre med vanlig sulky – speciellt på tyngre banor. Gräver man lite djupare i varför framgår att Goop är voltstartspecialist, där han har 22 i segerprocent – att jämföra med 17 bakom bilen. Det kan förstås bero på att motståndet generellt är tuffare i bilstartslopp, men tittar man enbart i autoloppen har Goop 15 i segerprocent i jänkarvagn mot 18 i vanlig sulky.

Örjan Kihlström

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 35,4
Något tung bana: 32,5

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 17/41
Jänkarvagn: 23/49

Något tung bana
Vanlig sulky: 21/47
Jänkarvagn: 16/45

Kommentar: Här har vi Goops motsats och landets jänkarvagnspecialist nummer ett. Kihlström är den som kör oftast i jänkarvagn, fullt logiskt eftersom han också drar mest nytta av den med seger i nästan var fjärde start på lätta underlag. Men, när banan är tung svänger det om helt och resultaten är klart bättre i vanlig sulky.

Mats E Djuse

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 17,4
Något tung bana: 15,6

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 13/34
Jänkarvagn: 14/35

Något tung bana
Vanlig sulky: 15/35
Jänkarvagn: 13/37

Kommentar: Storebror Djuse är en sparsam användare av jänkarvagnen, även om han tycks få en liten effekt av den på lättare underlag.

Magnus A Djuse

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 26,1
Något tung bana: 19,6

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 16/38
Jänkarvagn: 18/44

Något tung bana
Vanlig sulky: 15/37
Jänkarvagn: 26/53

Kommentar: Lillebror Djuse liknar Örjan Kihlström i det att han ofta kör i jänkarvagn och då kraftigt förbättrar sina resultat. Till skillnad från Kihlström lyckas han emellertid strålande med den även på tyngre underlag.

Johan Untersteiner

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 25,2
Något tung bana: 18,1

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 19/44
Jänkarvagn: 14/39

Något tung bana
Vanlig sulky: 17/47
Jänkarvagn: 12/38

Kommentar: Untersteiner junior körde världsrekord med Giant Diablo i USA som lärling 2007 och var en av pionjärerna när jänkarvagnarna därefter började importeras till Sverige. Men faktum är att han nuförtiden lyckas påtagligt bättre när han sitter i en vanlig sulky oavsett underlag.

Peter Untersteiner

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 32,2
Något tung bana: 28,6

Seger-/platsprocent

Lätt bana
Vanlig sulky: 15/38
Jänkarvagn: 17/45

Något tung bana
Vanlig sulky: 15/36
Jänkarvagn: 15/43

Kommentar: Istället är det pappa Untersteiner som anammat ”jänkarstilen” bäst i familjen och använder vagnen väldigt flitigt. Inte konstigt då han höjer både seger- och platsprocent markant när han får luta sig bakåt.

Erik Adielsson

Procent körda lopp i jänkarvagn
Lätt bana: 28,3
Något tung bana: 20,0

Lätt bana
Vanlig sulky: 14/34
Jänkarvagn: 14/37

Något tung bana
Vanlig sulky: 12/33
Jänkarvagn: 10/32

Kommentar: Adielsson visar neutrala resultat gällande vagnen, men man kan notera att han inte verkar komma till sin rätt på krävande underlag.

Med hjälp av detta kan man kategorisera in toppkuskarna i tre grupper

Bäst i jänkarvagn
Örjan Kihlström
Peter Untersteiner
Magnus A Djuse

Allround
Ulf Ohlsson
Jorma Kontio
Carl Johan Jepson
Mats E Djuse
Erik Adielsson

Bäst i vanlig sulky
Björn Goop
Johan Untersteiner

Här blir det alltså tydligt att jänkarvagnens effekt beror mer på vem som sitter (eller ligger) i den än på underlaget.

Nästa steg blir att undersöka om ”något tung bana” påverkar spelarnas förmåga att räkna ut loppen.
Vi mäter detta genom vinnarodds och börjar med ”storfavoriter” vilket i detta fall definieras av ekipage som varit spelade till dubbla pengarna eller lägre.

Segerprocent storfavoriter
Lätt bana: 54,6
Något tung bana: 56,2

Till skillnad från vad man kanske kan tro har storfavoriterna alltså lättare att infria förväntningarna på tyngre banor.

Nästa grupp blir ”skrällar” som här är hästar spelade mellan 10 och 30 gånger pengarna.

Segerprocent skrällar
Lätt bana: 4,4
Något tung bana: 3,5

Andelen skrällar minskar alltså också på ”något tung bana”.

En sista grupp blir ”storskrällar”, i detta fall hästar som vunnit till över 30 gånger pengarna.

Segerprocent storskrällar
Lätt bana: 1,1
Något tung bana: 1,1

Ingen skillnad. En toppkusk behöver alltså närmare 100 lopp på sig för att sätta dit en riktig knall, och eftersom de ofta är hårt spelade sker det ytterst sällan oavsett underlag.

Slutsatsen man kan dra är alltså att loppen tycks bli aningen mer favoritbetonade och mindre skrällfyllda på tyngre banor. Men, all statistik här gäller som sagt för de etablerade toppkuskarna, och det är möjligt att utfallet ser annorlunda ut om man skulle sammanställa samtliga starter i landet sedan 2015.

Summering:
Den stora skillnaden när banan blir ”något tung” är att andelen spetsvinnare sjunker. Det rimmar väl med den allmänna uppfattningen att det är lättare att ”rinna undan” i tät på snabba lätta underlag.
Jänkarvagnar påverkas inte nämnvärt som grupp, men märk väl att resultaten för dessa varierar mycket beroende på kusk.
Tyngre underlag ger heller inte mer svårlösta lopp, snarare tvärtom, med fler storfavoriter som infriar förväntningarna och färre skrällar – åtminstone för toppkuskarna.