Lördagens V75 avgörs på Axevalla – banan som är känd för landets längsta upplopp på 227 meter.
Om det beror på detta eller andra faktorer låter vi vara osagt, men tvivels utan är Axevalla en bana som sticker ut från mängden på flera sätt.
Det mest uppenbara är de höga utdelningarna.
Nyårsdagens utdelningsrekord på 102 323 094 kr är förstås det mest flagranta exemplet, men att det blir svårlösta omgångar på Axevalla är mer regel än undantag.
Tittar man på samtliga V75 som körts sedan Travfakta började föra statistik över utdelningar 18 november 2013 så ligger medianutdelningen för sju rätt på 43 460 kronor.
På Axevalla är medianen hela 186 663 kronor, alltså mer än fyra gånger högre mot vad som är normalt.

En orsak till det är att favoriterna faller.
I snitt vinns 37 procent av loppen på V75 av hästen som är mest spelad.
På Axevalla sjunker det till 29 procent.
Det kan mycket väl hänga ihop med att andelen spetsvinnare är extremt låga 31 procent, jämfört med normala 41.
Det statistiska underlaget innefattar 294 lopp och differensen är så stor att man verkligen kan konstatera att förutsättningarna för ledarhästarna är tuffare på Axevalla när det vankas V75.

Grovhugget kan man säga att favoriter vinner tre avdelningar under en normal omgång, men bara två avdelningar när V75 körs på Axevalla.
Och den felande favoriten ersätts inte sällan av en riktig storskräll.
Tittar man på andelen vinnare som inte varit bland de sju mest spelade så ligger den på 11 procent av loppen totalt, på Axevalla stiger den till 15.
Mer än var sjunde avdelning på Axevalla ser alltså en riktig praktöverraskning.
Det visar sig också om man istället jämför insatsprocenten rakt av, där andelen vinnare med mindre än fem procent av spelet i ryggen är 14 totalt mot 18 på Axevalla.

Sett till det kan man alltså förvänta sig minst en rejäl smällkaramell på lördag.

Och bland lördagens propositioner är det en som tydligt sticker ut som omgångens skrällavdelning, V75-2.
Stolopp med tillägg över medeldistans ser 25 procent vinnare till över 10 gånger pengarna totalt.
Inom V75 på Axevalla har det körts 14 lopp av denna typ, för lite när man talar statistiskt urval, men ändå värt att belysa eftersom resultaten är talande. Hälften har vunnits av hästar spelade över 10 gånger pengarna och inget(!) av ledaren.

Tungt på innerspåret?
Tittar man på samtliga vinnande positioner så blir underlaget mindre eftersom Travfakta började föra data över detta 2020.

Vinnande positioner varvet kvar på V75 sedan 2020
Axevalla (hela landet)
Spets: 29,3 (41,5)
Dödens: 18,0 (15,2)
Rygg ledaren: 6,8 (7,3)
Andra ytter: 11,3 (8,2)
Tredje inner: 3,0 (2,6)
Tredje ytter: 6,8 (7,7)
Övriga positioner: 24,8 (17,6)

Invändig position: 44,8 (56,4)
Utvändig position: 55,2 (43,6)

Det är påfallande hur Axevalla skiljer sig från mängden när det kommer till V75.
Här syns att andelen spetsvinnare alltså sjunkit sedan 2020 och avviker med hela tolv procentenheter mot vad som är normalt.
Lejonparten av denna del tas av köhästarna, varifrån någon spurtar till seger i var fjärde lopp.
Men väger man in att positionen utvändigt om ledaren (dödens) är mer framgångsrik än normalt kan man dra slutsatsen att det inte bara är det långa upploppet som gör Axevalla speciellt, utan att det tycks mer krävande att springa på innerspår.
Detta styrks av att andelen vinnare som gått utvändigt är skyhögt över hur det brukar se ut.

Innan man drar för stora slutsatser av detta bör man påpeka att underlaget för V75 sedan 2020 på Axevalla bara innefattar 133 lopp.
Tittar man på samtliga lopp så blir bilden mer nyanserad.

Vinnande positioner varvet kvar i alla lopp sedan 2020
Axevalla (hela landet)
Spets: 42,4 (43,4)
Dödens: 16,0 (16,0)
Rygg ledaren: 6,8 (8,0)
Andra ytter: 10,9 (9,6)
Tredje inner: 3,1 (3,2)
Tredje ytter: 7,1 (7,0)
Övriga positioner: 13,8 (12,9)
Invändig position: 56,3 (58,8)
Utvändig position: 43,7 (41,2)

Här är underlaget på Axevalla 1 999 lopp och betydligt tryggare. Slutsatsen att ledarna missgynnas, köhästarna gynnas och att det är mindre fördelaktigt att springa på innerspår kvarstår, men skillnaderna är betydligt mindre.

Utifrån detta kan man anta att resultaten för V75 på sikt kommer att dra sig närmare totalen, men samtidigt verkar det finnas en tydlig effekt av att det blir ”mer körning” och öppnare lopp när prispengarna och kvalitén på hästarna höjs.

Svårbedömda årsdebutanter
Två tränare sticker ut i omgången i att de startar tre årsdebuterande hästar vardera.
Det handlar om Daniel Wäjersten (3 Not For Sale i V75-1, 3 Mellby Jinx i V75-3 samt 10 Kingen Mearas i V75-7) och Adrian Kolgjini (2 Gudrid Face i V75-2, 11 Barack Face i V75-3 samt 5 Countess Face i V75-6).
Samtliga hästar som visat hög kapacitet för sina respektive klasser, men med synnerligen svårbedömd form.
Eller?
Ett sätt att försöka lista ut hur hästarna ska prestera är att titta på hur deras tränare brukar förbereda efter uppehåll.

Vi börjar med att studera Daniel Wäjersten genom att jämföra hans totala resultat med resultaten för hästar som varit ifrån tävlingsbanan i minst 30 dagar.

Daniel Wäjersten

Segerprocent totalt: 25
ROI: 95

Segerprocent efter mer än 30 dagar tävlingsvila: 28
ROI: 95

Wäjerstens höga segerprocent stiger alltså ytterligare med hästar som kommer från minst en månads tävlingsvila.
Spelvärdet är också i absolut toppklass och stannar kvar på samma nivå, vilket visar att spelarkåren har full koll på att stallets hästar kommer väl förberedda efter uppehåll.

Men frågan är hur det ser ut i den skarpare konkurrensen på V75?

Segerprocent V75: 17
ROI: 85

Segerprocent V75 efter mer än 30 dagars tävlingsvila: 30
ROI: 108

Likt nästan alla andra topptränare kan inte Wäjersten hålla samma höga segerprocent på V75 som i vardagstravet, men 17 är ändå näst bäst i landet bakom Daniel Redén bland de som tävlar regelbundet på lördagarna.
Ur det perspektivet är resultaten med hästar som kommer från tävlingsvila ännu mer anmärkningsvärt. Makalösa 30 i segerprocent och ROI klart över 100 visar att Wäjersten vet hur man ”ställer i ordning” och att hans hästar sannerligen inte är i behov av ”lopp i kroppen” när det vankas V75.

Spelar det någon roll om Wäjersten drar skorna efter uppehållet?

Segerprocent V75 efter mer än 30 dagars tävlingsvila
Barfota runt om: 39
Skor runt om: 20

Absolut, när Wäjersten kör barfota runt om på V75 med en häst som pausat minst 30 dagar når han smått otroliga 39 i segerprocent. Onekligen anmärkningsvärt.

Men statistiken ovan handlar alltså om hästar som inte tävlat på en månad.
Vad gäller lördagens tre deltagare är det årsdebutanter som varit ifrån banan betydligt längre än så.

Och tittar man närmare på resultaten visar det sig att denna lördag är något av ett experiment för Wäjersten. Han brukar nämligen inte årsdebutera sina hästar i hetluften. De allra flesta bakom den imponerande segerprocenten har varit i tävlingssäsong och startat inom två månader.
Tittar man igenom dessa (63 totalt) hittar vi bara fyra årsdebutanter under mars-maj, och där har det inte blivit några framskjutna placeringar.
Algot Zonett femma (barfota runt om) på Bergsåker 220402
O'Mara Zon sexa (skor runt om) på Gävle 230406
Great Skills femma (skor runt om) på Umåker 230513
Mellby Joker sjua (barfota runt om) på Gävle 240518

Så frågan är om Wäjersten trimmat bättre med lördagens årsdebutanter som samtliga är anmälda barfota runt om?

Då gör vi samma undersökning på Adrian Kolgjini.

Adrian Kolgjini

Segerprocent totalt: 13
ROI: 80

Segerprocent efter mer än 30 dagar tävlingsvila: 13
ROI: 94

Kolgjinis segerprocent påverkas inte av att hästarna har vilat, däremot tycks spelarna tro det varför återbäringen blir högre.

Segerprocent V75: 9
ROI: 85

Segerprocent V75 efter mer än 30 dagars tävlingsvila: 9
ROI: 96

Samma tendens på V75. Kolgjini håller sin segerprocent intakt och har ett högt spelvärde med hästar som återkommer efter paus.

Till skillnad från Wäjersten ämnar han inte dra skorna på någon av sina årsdebutanter på lördag, frågan är om det har någon betydelse?

Segerprocent V75 efter mer än 30 dagars tävlingsvila
Barfota runt om: 17
Skor runt om: 9

Stor skillnad även här. Att snittet ser ut att hamna långt över 9 beror på att Kolgjini är segerlös i 31 starter med hästar som gått antingen barfota fram eller barfota bak.

Här är resultaten för stallets årsdebutanter på V75 under mars-maj

Luxury River sjua (barfota fram) på Umåker 240511
Countess Face tvåa (skor runt om) på Åby 240406
Kudos Kazoo oplacerad (skor runt om) på Färjestad 240329
Ultion Face femma (barfota runt om) på Halmstad 240302
Akilles Face oplacerad (skor runt om) på Jägersro 230422
Swish the Cash tvåa (skor runt om) på Färjestad 230407
Aquarius Face femma (barfota bak) på Färjestad 230407
Jollywood oplacerad (skor runt om) på Färjestad 230407
Akilles Face oplacerad (skor runt om) på Jägersro 220409
Kali Smart seger (barfota runt om) på Solvalla 220326 (21 för 10)
Upstate Face trea (skor runt om) på Åby 220312
Don Cash oplacerad (skor runt om) på Kalmar 220305
Kali Smart trea (skor runt om) på Jägersro 210410
Sashay My Way fyra (barfota bak) på Färjestad 210402
Ubiquarian Face seger (barfota runt om) på Axevalla 210313 (19 för 10)
Ubiquarian Face femma (skor runt om) på Färjestad 200410
Tae Kwon Deo trea (skor runt om) på Jägersro 200404
Upset Face seger (skor runt om) på Jägersro 200404 (21 för 10)
Rajesh Face femma (skor runt om) på Mantorp 190316

Kolgjini har som synes en helt annan vana att comebacka sina hästar på V75, varför resultaten också får annan statistisk relevans.
Av 19 starter har 3 slutat med seger vilket ger en segerprocent på 15,8, alltså klart över vad stallet har totalt på V75. Men sett till att samtliga tre vinnare varit klara favoriter är det svårt att hävda att de överpresterat och ROI landar på låga 31.

Man kan alltså konstatera att både Wäjersten och Kolgjini är tränare som regelmässigt har sina hästar i full form efter mer än månadslånga uppehåll under säsongen, men att de inte varit lika lyckosamma med sina årsdebutanter på V75 på våren.

Vinna eller försvinna från spår 2
För att knyta ihop säcken med att vi utnämnde V75-2 till omgångens skrällavdelning och har synat Adrian Kolgjini som tränare så tittar vi även på hans resultat som kusk.
Och i detta fall specifikt från spår 2 på framvolten, vilket är förutsättningarna för Gudrid Face.

Adrian Kolgjini som kusk (siffror i procent)

Alla lopp sedan 2015 (4 186 lopp)
Segerprocent: 14
ROI: 94
Kör i spets: 17
Galopp: 31

Från spår 2 på startvolten sedan 2015 (140 lopp)
Segerprocent: 16
ROI: 93
Kör i spets: 31
Galopp: 39

Det första man ska konstatera är att Adrian Kolgjini har ett ovanligt högt spelvärde för att köra så många lopp.
Tittar man på landets 30 segerrikaste kuskar det senaste decenniet (där han återfinns på plats 27) är det bara Conrad Lugauer som ligger högre med 98. Ingen av de övriga 28 når över 90 och de tre som vunnit flest lopp – Ulf Ohlsson, Björn Goop och Örjan Kihlström – ligger mellan 70-77.
Att Kolgjini har lägre segerprocent än dessa visar att vinnarna han sätter dit betalar klart högre snittodds, närmare bestämt 6,81.
Vad gäller spår 2 på startvolten specifikt så höjer Kolgjini sin segerprocent därifrån, vilket är normalt då det är ett generellt fördelaktigt utgångsläge.
Att ROI i princip är oförändrat visar att han på det hela taget varken drar för- eller nackdel jämfört med andra lägen.
Däremot är det intressant att analysera hans körstil.
Den totala procenten galopper är nämligen extremt hög, det normala för toppkuskar är att ligga mellan 15-25 procent.
Detsamma gäller förmågan att ta sig till ledningen, där toppkuskarna brukar återfinnas i spannet 8-17 procent.
Från spår 2 på startvolten dras dessa ytterligheter till sin spets, då Kolgjini frontar i nästan var tredje lopp, men kör galopp (någonstans i loppet) fyra gånger av tio.
Sällan har epitetet ”vinna eller försvinna” varit mer passande än i detta fall.