Att möjligheten att "försvara" eller ”hålla upp” ledningen från innerspår bakom startbilen varierar mellan landets banor är något som kommit alltmer i ropet de senaste åren.
Att ekipaget som når ledningen ökar sin chans att vinna loppet markant har däremot varit allmän kännedom länge och en inbiten travspelare är väl medveten om att drygt 4 av 10 lopp i Sverige vinns av hästen som sitter först varvet från mål.
Att segerprocent från olika framspår korrelerar väl med chansen att nå spets är därför en logisk slutsats.

Men är det verkligen så mycket bättre att ha innerspår på Bergsåker jämfört med andra banor?
Med hjälp av databasen travfakta.se kollar vi på segerprocenten för samtliga startspår bakom bilen över medeldistans.
I jämförelsen ingår alla lopp som körts sedan 2010 borträknat spårtrappor, monté och kallblodslopp.

Segerprocent 2 140 meter autostart Bergsåker, 1 285 lopp (hela landet, 29 020 lopp) sedan 2010
Spår 1: 10 (9)
Spår 2: 11 (11)
Spår 3: 12 (11)
Spår 4: 12 (13)
Spår 5: 13 (13)
Spår 6: 8 (10)
Spår 7: 8 (9)
Spår 8: 8 (8)
Spår 9: 7 (7)
Spår 10: 8 (7)
Spår 11: 9 (7)
Spår 12: 5 (6)

Här ser vi att innerspåret ökar sin segerandel med en procentenhet, medan även bakspåren har det lite lättare på Bergsåker. Priset betalas av utgångslägen en bit ut på vingen, framförallt 6 varifrån det verkar tuffare att nå en vinnande position.

Men det var innerspår det gällde och för att få en bättre jämförelse skalar vi ner siffrorna i detalj och kollar även på andra distanser.

Segerprocent spår 1 bakom startbilen Bergsåker (statistiskt underlag) hela landet (statistiskt underlag)
1 600 meter: 10,3 (639 lopp) 10,4 (15 091 lopp)
2 100 meter: 9,9 (1 285 lopp) 9,5 (29 020 lopp)
2 600 meter: 9,3 (214 lopp) 8,5 (3 829 lopp)

Det som såg ut som en full procentenhet var i själva verket 0,4 procentenheter över medeldistans och överhuvudtaget verkar innerspåret på Bergsåker bara marginellt bättre än i riket i stort – räknat över drygt tolv års tid.

Bilen som förändrade allt
Men tittar man på all samlad data ihop så missar man en viktig detalj.
En detalj som verkar vara förklaringen till varför spår 1 anses så gynnsamt på travbanan utanför Sundsvall.
2015 köpte nämligen Mikael Nilsson en ny bil.
Och Mikael Nilsson är inte vem som helst utan personen som sitter bakom ratten när hästarna släpps iväg på flera banor i regionen.
- Jag har kört startbilen på Bergsåker sedan slutet av 1990-talet, men i den gamla bilen hade jag ingen insyn i programmeringen. Den nya bilen äger jag själv och då kunde jag sätta inställningarna efter eget huvud, berättar Mikael Nilsson.
Tiden då förarna reglerar uppkörningen med gaspedalen är sedan länge förbi och farthållningen i landets samtliga startbilar automatiserad.
Det kan leda till villfarelsen tempoökningen sker enligt ett bestämt mönster på alla banor, men enligt Mikael Nilsson stämmer det inte alls.
Är inte alla startbilar i landet programmerade att köra i samma fart?
- Nej, absolut inte. Alla måste ha samma fart när starten går (52 km/tim motsvarande 1.09,2-tempo), men accelerationsfasen kan skilja mycket mellan olika bilar, berättar Nilsson och utvecklar:
- När jag köpte den nya bilen 2015 programmerade jag den för att ha så jämn acceleration som möjligt. Det innebär att den går snabbare genom kurvan än de flesta andra och att det därför inte blir samma ryck som på många andra banor. Jag har dialog med många kuskar och upplever att alla tycker att det här är jättebra. Det blir behagligare för hästarna och färre galopper, jämfört med bilar som kör väldigt sakta genom svängen och gasar iväg på rakan, berättar Nilsson.
Högre fart genom svängen innebär att de invändiga hästarna inte behöver accelerera lika hastigt för att hinna med i starten och skulle kunna förklara varför innerspåret på Bergsåker anses gynnsamt.

Men för att få klarhet måste man förstås jämföra siffrorna före och efter banan fick sin nya startbil för att se om det blev någon skillnad.

Segerprocent 2 140 meter autostart Bergsåker mellan 2010 – 2014, 661 lopp (sedan 2015, 624 lopp)
Spår 1: 8 (12)
Spår 2: 8 (13)
Spår 3: 11 (13)
Spår 4: 12 (11)
Spår 5: 14 (13)
Spår 6: 9 (8)
Spår 7: 8 (8)
Spår 8: 9 (8)
Spår 9: 9 (6)
Spår 10: 7 (10)
Spår 11: 10 (8)
Spår 12: 5 (5)

Resultaten skiljer sig markant och det är uppenbart att förutsättningarna på Bergsåker förändrades dramatiskt när Mikael Nilsson programmerade sin nya startbil. Segerandelen för de två innersta spåren har gått från botten till den absoluta toppen bland landets banor.
Men samma bil används även på Solänget, Umåker, Dannero och Hagmyren.
Att innerspåret blir extra gynnsamt på just Bergsåker beror enligt Nilsson på banans utformning.
- De andra banorna jag kör på har längre svängar vilket gör att starten på Bergsåker kommer längre in på rakan. Dessutom är det betydligt skarpare dosering där jämfört med framförallt Hagmyren och Solänget.

Fel längd på upploppet?
Enligt Svensk Travsport mäter Bergsåkers upplopp 200 meter, vilket innebär ett ganska normalt anlopp på 60 meter från kurvan fram till startlinjen, men frågar man personen som kört där mer än någon annan så är den uppgiften sannolikt fel.
- Jag upplever att det är längre. Det räcker med att tänka på var stolparna står, 200-metersstolpen står ju en bit in på rakan. Jag skulle säga att upploppet är mellan 210 och 215 meter. Jag hörde siffran 213 någon gång för länge sedan, det är nog mer verklighetsförankrat än 200 meter, säger Mikael Nilsson.
En annan fråga är om startbilen kör lika fort i alla lopp, förutom den uppenbara skillnaden mellan varmblodslopp och kallblodslopp.
- Ja, det är samma programmering som gäller för alla lopp. Med undantag för kallblodslopp för högsta klassen. I de loppen använder vi en annan programmering som innebär att farten är högre när bilen släpper fältet. I normala kallblodslopp släpper man vid 45 kilometer i timmen (motsvarande 1.20-tempo), men idag är det många kallblod som kan springa betydligt snabbare än så. Därför har vi fått tillstånd att öka farten i lopp för eliten.
Innebär det att starten i SM (V75-3) på lördag kommer att släppas med högre fart än normalt?
- Ja, det är ett av fem-sex lopp om året som jag kör med det snabbare programmet. Då släpper vi starten vid 48 kilometer i timmen, alltså 1.15-fart.
Höjer man aldrig farten i varmblodslopp för eliten?
- Det sägs att bilen kör snabbare i Elitloppet och jag tycker att man kan se det med blotta ögat, men det är inget som jag har fått bekräftat. Däremot fick jag tillstånd av ST (Svensk Travsport) en gång för tre-fyra år sedan att hålla högre fart i Sundsvall Open Trot (V75-7). Men det var bara den gången och i år kör vi som vanligt, berättar Mikael Nilsson.

Ännu mer gynnsamt på V75
Att nivån på hästarna också påverkar möjligheterna att spetsa från innerspår är ett annat antagande.
Det vill säga att bättre hästar också generellt är bättre på att hantera den snabbare acceleration som krävs när man sprungit kortaste vägen genom kurvan.
Vi avrundar med att titta på resultaten för alla lopp på V75 som körts på Bergsåker sedan 2015.
Här blir underlaget så lågt att vi valt att räkna ihop alla distanser.

Segerprocent V75 Bergsåker autostart alla distanser mellan 2015-2022 (165 lopp)
Spår 1: 13
Spår 2: 12
Spår 3: 13
Spår 4: 12
Spår 5: 11
Spår 6: 10
Spår 7: 8
Spår 8: 4
Spår 9: 2
Spår 10: 6
Spår 11: 5
Spår 12: 8

Få lopp gör utfallet spretigt, men tendensen att låga startspår är gynnade på Bergsåker kvarstår.
Tittar man enbart på innerspåret så ligger segerprocenten i alla autostarter på V75 i hela landet (fortsatt borträknat kallblod, monté och spårtrappor) sedan 2015 på 10,6 procent (2 523 lopp), alltså betydligt lägre än på Bergsåker oavsett om man jämför med vardagstravet eller V75.
Om jämnare acceleration och mer fördelaktiga innerspår är något att eftersträva, eller om det finns en charm i att förutsättningarna varierar på landets banor är upp till var och en att bedöma.
Mikael Nilsson skulle i alla fall gärna dela med sig av sin kunskap.
- Jag har hört av mig till ST och sagt att alla som vill får kopiera mitt program till sina bilar. Men ännu har jag inte fått någon respons.