Legolas – från portad huligan till travsportens frälsare

Som unghäst hade han ingen stjärnglans runt sig. Tvärtom.
– Det var mest elände kring Legolas som ung. Han fick kvarka som föl och såg klen ut. Han hade sköra ben och var ofta sjuk. Dessutom var han busig. Han var extremt hingstig, kaxig och stökig. Att sparka, bita och dra hagkompisarna i svansen var en hobby, berättar Nilsson.  
Skörheten och buset gjorde att han ofta behövde veterinärvård. Hans huligan-beteende ledde dock till att han portades hos veterinärer i Halmstad och Helsingborg. Efter kastrering lugnade han ned sig och veterinärerna tog emot honom. Och det blev många besök. Det var svettigt för tränare Nilsson.
– Då gjorde jag något jag aldrig gjort, säger Nilsson. Jag beslöt helt enkelt att sluta träna honom. I stället fick han månad efter månad enbart promenera två gånger per dag. Jag slutar aldrig att förundras över att han sedan kunde prestera som han gjorde.
Senare testade Nilsson samma upplägg med andra hästar.
– Det fanns inte en chans. Det var bara Legolas som kunde löpa utan riktig träning. Förutom vinnarinstinkten så hade han en kurvteknik som var helt otrolig. På 15 månader gick han ifrån okänd till superkändis, säger han.

En häst alla kände till
Travet har haft många stora stjärnor. Men endast ett fåtal har blivit folkliga och kändisar utanför travsportens värld. Legolas blev ett namn som alla kände till. ATG:s dåvarande VD Remy Nilson har slagit fast att ingen häst har betytt mer för svensk travsport än Legolas. 
En häst som såg ut som en medelmåtta med sköra ben. Hur kunde han bli en superstjärna? 
– Legolas visste inte hur han såg ut, han visste bara att han skulle vara först. Han var en fighter, säger Nilsson.
De flesta kan historien om segerstaplaren. 1983 var Legolas år, då han med 19 raka segrar flyger över Atlanten för att delta i VM-loppet. 
– Jag tog inbjudan som ett skämt. Vi hade ännu inte mött eliten i gulddivisionen, då kan vi ju inte åka till USA och möta världseliten, säger Nilsson. Men ägaren Marco Anic såg det som ett stort äventyr och tackade ja.
Sveriges Radio sände loppet direkt. Legolas blev tvåa och bröt sin segersvit.
– Det var hans första förlust, ändå är det hans största seger. Han överträffade sig själv. Det fanns inte ens i fantasin, säger Nilsson och låter än idag, 38 år senare, andäktig.
Det tog hela 25 år innan hans rekord i antal raka segrar från debuten slogs.

Nilssons bästa minne
Nilssons bästa minne med Legolas är konstigt nog inte ett travlopp. Det är i stället från år 2002 då han går i pension som tränare och avtackas med vackra tal framför Åbytravets publik. När han vänder sig om står Legolas bakom honom.
– Jag hade inte en aning om det och jag hade inte sett honom på länge då, berättar han med glans i ögonen.
År 2004 dog Legolas, 26 år gammal. Han ligger begravd där han föddes i Slättåkra bredvid sin mamma Karolina J. Sveriges Radio rapporterade i nyhetssändning om att han lämnat jordelivet.  
– Utan Legolas hade inte mitt liv blivit som det blev, konstaterar Nilsson.  
I dag är det sällan Nilsson får frågor om Legolas från folk han möter.  
– Det är ju närmare 40 år sedan nu och man kan inte begära att folk ska känna till honom. Var tid har sina hjältar, konstaterar han. 
På lördag skänker vi en tacksamhetens tanke till hjälten Legolas.  
Samtidigt delas stipendiet Legolas Minne ut när V75 avgörs på hans hemmabana Åbytravet. Årets mottagare är Svenska Ridtravarförbundet som får 40 000 kronor för att utveckla sin verksamhet där travhästar som slutat tävla skolas om till ridhästar.