Inför GS75®: Varmt och kallt för Olsen

Han slog igenom i Sverige som försteman hos kallblodskungen Jan-Olov Persson.
Nu står Jan Ove Olsen sedan många år på egna ben.
Men kallblodsprägeln är på väg att suddas ut.
Stallet har växt stadigt och numera tränar han 45 hästar, varav 17 varmblod.
Det gav rekordsiffror i fjol då man vann 49 lopp och körde in nästan fyra miljoner kronor.
På söndag hoppas Olsen på nya framgångar, men inte på plats på Gävletravet utan från ett soligt Thailand där han svarar i telefonen.
Är det förra årets resultat som du firar?
- Nej, de var jag nöjd med, men nu är det svärmor som betalar. Hon fyller 60 år och har bjudit ner hela släkten, det är väldigt trevligt, hälsar Jan Ove Olsen och berättar lite om sin bakgrund och syn på att träna båda raserna.
- Farsan var kallblodsman, så jag är uppväxt med kallblod och har haft det hela livet. Men när jag jobbade hos Owe Wassberg hade vi blandat. Även om jag hade mest kallblod när jag drog igång som tränare så har jag aldrig gjort någon skillnad, dessutom har det gått riktigt bra med varmbloden också.
Skiljer det sig något att träna varm- och kallblod?
- Ja, det gör det. Kallblod är mer styrka, mer tungträning. Under vintern tränar alla hästar i backen, men under säsongen kör jag mycket tryckvagn med kallbloden, medan varmbloden går intervallträning i sandbanan. Jag tycker inte att varmbloden blir fina när de drar pullert, de blir kortstegade, kallbloden tar till sig den träningen mycket bättre. Samtidigt går det mycket snabbare att träna upp varmblod. Där behöver man bara köra fyra-fem jobb innan de är mogna att sänka farterna, för ett kallblod behöver man köra åtta-tio jobb för att de ska utvecklas på samma sätt.
Går de någonsin jobb tillsammans?
- Nej. Eller, på höstkanten som ettåringar kan de jogga lite ihop, men sedan tränar de var för sig. Jag tror att kallbloden kan bli lite ledsna när de inte hänger med.
Kan de gå tillsammans i hagen?
- Ja, självklart. Där är det ingen skillnad. Det går helt fint. Jag har aldrig ens tänkt på att man kan ställa den frågan. I hagen är de bara hästar.
Vilka är roligast att träna?
- Det spelar ingen roll, jag tycker bara att det är jävligt roligt att träna häst. Hela sporten är så häftig. Att vem som helst kan köpa en häst, träna den själv och sedan tävla mot de bästa, jag älskar det.
Vad är målen för stallet inför i år?
- Det stora målet är att köra in lite mer pengar och vinna några fler lopp än i fjol. Att alla ska fortsätta att jobba lika hårt som vi har gjort och att vi trivs och har roligt.
Finns det någon häst du hoppas lite extra på den här säsongen?
- Jag har fått in ett kallblod från Peter Grundmann som heter Gargamel. Han är mer vässad än vad mina treåringar brukar vara. Mina får ofta väldigt bra styrka och tränas för att bli bra på sikt, men den här är mycket längre kommen vid den här tidpunkten. Jag körde banjobb med honom för några veckor sedan och han är redo att starta. Planen är att ta ut honom i det första treåringsloppet i mars, sedan hoppas jag att det är en häst för de största årgångsloppen.

"Ännu lite vassare nu"
Anledningen till att Gargamel kom till stallet är att Peter Grundmann tvingades ta en paus som tränare på grund av en olycka på Årjäng i somras. Det var hästen Basisten (GS75-5) som började slå och träffade sin kusk illa på armen.
Samma häst som numera också finns hos Jan Ove Olsen där han inlett med tre segrar på fem starter.
- Det var en otäck grej där hästen slog sig helt fri och det är klart att vi har varit extra uppmärksamma på honom. Han har inte bråkat sedan han kom hit, även om han kan uppträda lite konstigt hemma i träningen ibland. Vi har givetvis vidtagit alla säkerhetsåtgärder som finns och han tävlar med sparkvagn, slaggjord och bunden svans. I loppen har han skött sig perfekt och det är en häst med mycket fin styrka.
Vad tror du om hans chanser på söndag?
- Jag tror att han har väldigt bra chans att vinna det här. Han var kanske lite sämre vid fjärdeplatsen näst senast, men då hade det blivit väl långt mellan starterna. Senast var han rejäl och jag tror att han kommer att vara ännu lite vassare nu, det var känslan jag fick i ett banjobb som jag körde på isbanan på Hagmyren innan jag åkte till Thailand.
Ändrar ni något i balans eller utrustning?
- Vi kanske tar ut lite bomull ur öronen. Med tanke på hans bakgrund har han gått extra dövad med både huva och gummitutor, men nu har han gjort fem lopp och fått jättebra upplevelser så han ska vara redo för det. Men det är bara smådetaljer, i övrigt ändrar vi inget och han verkar inte känslig för underlaget heller, säger Olsen som även har med Zätapinglan (GS75-3), en i princip meritlös häst som lär bli väldigt lite spelad.
- Det är konstigt att hon varit så blek, för hästen tränar som en demon. Hon blir aldrig trött hemma och laktatvärdena är jättebra, men på banan är det som att hon får prestationsångest och hon kommer tillbaka efter loppen helt obrukad, säger Olsen som provar ett par förändringar för att få fart på fyraåringen.
- Vi körde henne med stängt huvudlag i början, men då blev hon för pigg innan start. Därför bytte jag till öppet senast. Då var hon lat istället och släppte flera längder när tempot skärptes i sista sväng, men kom tillbaka över upploppet och var uppe i rygg till slut. Den här gången kör vi med norskt huvudlag för första gången och hoppas att det ska få henne lugn innan loppet och skärpt till slut. Sedan sätter vi på jänkarvagnen igen, när hon provade den förra gången var hon för vass och jag hoppas att den fungerar bättre nu. Dessutom har vi en ny kusk.
Det låter som en tänkbar jätteskräll?
- Det är klart att man hoppas att det ska lossna, att hon ska förstå vad det handlar om och visa vad hon egentligen kan. Men skulle hon vinna på söndag vore det en väldigt positiv överraskning, säger Jan Ove Olsen.